Pipeline @ Stadshuset: RIDDARNA + VÅNNA INGET + KNIVDERBY
Pipeline invaderar Stadshuset och bjuder in till höstens mest episka kväll!
TIDER:
Insläpp – 21.00
Knivderby – 22.00
Vånna Inget – 23.00
Riddarna – 24.00
Insläpp – 21.00
Knivderby – 22.00
Vånna Inget – 23.00
Riddarna – 24.00
DJ’s: ALL ELECTRIC
Riddarna, Vånna Inget & Knivderby. Tre av Sveriges -just nu- mest kritikerrosade up and coming-band! En bred kväll som spänner mellan Psychad Garagerock med popinfluenser till skev rock’n’roll-punk och lättsammare punkpop.
Fredagen den 9 november är datumet då ni har chans att se alla tre samma kväll!
RIDDARNAs självbetitlade debutalbum gjorde många glatt förvånade och visade tydligt att det ännu går att göra nyskapande hård rock, på svenska, utan att tappa energi och melodier.
Ett år senare var de redan tillbaka med sitt andra album, Bakom Molnen som dyker djupare ner i det mörka. Låtarna är hårdare, rakare och med en sylvass attack. Första singeln Helvete har ett ödesmättat sväng och sätter tonen för den punkiga attityd som färgat detta album. Riddarna har på en relativt kort tid hunnit bli ett av landets i särklass mest hajpade band, deras svenska texter har en spets som sticker dom flesta hårt i bröstet!
Ett år senare var de redan tillbaka med sitt andra album, Bakom Molnen som dyker djupare ner i det mörka. Låtarna är hårdare, rakare och med en sylvass attack. Första singeln Helvete har ett ödesmättat sväng och sätter tonen för den punkiga attityd som färgat detta album. Riddarna har på en relativt kort tid hunnit bli ett av landets i särklass mest hajpade band, deras svenska texter har en spets som sticker dom flesta hårt i bröstet!
Rocken är död! Länge leve Riddarna!
KNIVDERBY handlar om att göra saker av dom rätta skälen. Det gäller skivor. Det gäller spelningar. Det gäller hur man gör saker. Det gäller vad man låter bli att göra. Musiken är rastlös och stökig, stryker oftare mothårs än medhårs. Det är musik som den låter utan skyddsnät och överproduktion. När man tror man fattar, flyttar den på sig. Texterna precis som musiken sammanfattas kanske bäst i en av bandets låttitlar: liv, livsgärning och nedstigning i helvetet.
Bandet har spelat på allt från etablerade scener och festivaler till svartklubbar i städernas utkanter – från Debaser (Malmö) och Jazzhuset (Göteborg) i söder till Peace & Love-festivalen i det som smålänningar betraktar som ”norr”.
Skivorna har getts ut i starkt begränsade upplagor med unika omslag, debuten ”Knivderby” kläddes i pissoarkakel, EP:n ”Andra nedstigningen” kom i sidor från gamla testamentet och ”Underjordens nycklar” i rostangripen metall som vägde in på knappt ett kilo.
Bandet är som en kärleksaffär. Först vill man hålla det för sig själv, sedan börjar man berätta för allt fler, sen vill man att hela världen ska få reda på detta fina.
Bandet är som en kärleksaffär. Först vill man hålla det för sig själv, sedan börjar man berätta för allt fler, sen vill man att hela världen ska få reda på detta fina.
VÅNNA INGET släppte 2011 den hyllade debuten Allvar och turnerade i såväl Europa som USA. Och efter det gav sig Vånna Inget ut på sommarturné i festivalsverige. Det blev ett segertåg som vann dom en hel hög nya fans för varje framträdande. Just nu håller bandet på med sin andra fullängdare efter att ha hunnit släppa en EP efter ”Allvar”, men det hindrar inte landets hårdast jobbande band att hinna med ett gäng spelningar också!
Vånna Inget är punk med popmelodier och melodisk sång. Inspirationen till skivan är ett virrvarr av Tant Strul, Pink Champagne, The Go-Go’s, gamla Uggla, Håkan Hellström och Marked Men.
Soundet påminner mycket om den punken som svenska band i stil med Masshysteri, Knugen Faller, Baboon Show och Invasionen. Band som har gett punken en liten mer melodiös ådra. De har skruvat ner distortionen och lagt in lite mer moll ackord och stämsång men intensiviteten, ångesten och energin är där ändå.
Soundet påminner mycket om den punken som svenska band i stil med Masshysteri, Knugen Faller, Baboon Show och Invasionen. Band som har gett punken en liten mer melodiös ådra. De har skruvat ner distortionen och lagt in lite mer moll ackord och stämsång men intensiviteten, ångesten och energin är där ändå.
Sångerskan Karolina Engdahl sjunger med en inlevelse av få förunnat, basisten Johan Ottosson lägger sina basmattor och tillsammans med trummisen Andréas Almqvist och Tifts gitarr får de fram en matta av vackert oväsen. Bandet strävar efter att det ska låta så vemodigt och levande som möjligt.
Det är alltså med gigantisk stolthet som ett nyväckt Pipeline presenterar denna otroliga kväll tillsammans med Stadshuset.
